har varit stort i x antal år nu och säg mig den som inte har införskaffat fondtapeter eller sjuanstolar (eller andra skandinaviska kopior av designklassiker). Intresset som har fått näring av inredningsprogram á la gör det själv på tv och reportage och sidor i söndagsbilagor samt alla dessa inredningsbloggar, har gjort att de flesta hem ser likadana ut.Och förutsägbara.
De som vill bortom mäklarestetiken lägger sig till en mer bohemiskt stil. En smak på denna stil kan man få en glimt av i glossiga magaziner där man stoltserar med loppisfynden framme på någon hylla. Inget emot loppisfynd, men det är detta medvetna i ”nu går vi på loppis så att vårt hem får lite karaktär” som roar mig. För det är stor no no att köpa hela inredningen på IKEA. Man ska liksom vara kreativ där ordet blanda är ledordet. Och man toppar loppisfynden med några dyra föremål från någon lovande och hipp Beckmans-elev.
Problemet är att det där bohemiska känns inte alls sådär spontan och mysig ut, tvärtom. Den känns väldigt genomtänkt och i värsta fall ganska så själslös och väldigt tillrättalagt.
Om de glossiga magazinerna vill ha ett riktigt spontan och bohemisk hem full av överraskningar bör de besöka några vänner till mig. Deras hem är slarvig, fullproppad med saker och vidunderligt vacker. Man kan leka skattjakt i timmar!
