Populärkulturens ringar på vattnet

Ja, hur kan det gå när dagens barn har föräldrar uppvuxna med populärkultur och endast populärkultur? Kanske detta:

OBS! OBS! OBS! PK-föräldrar från Södermalm varnas för stark innehåll.

Dom kysstes i ett hav av sidenband

Collaborations

http://www.flickr.com/photos/mobstr/3322792721/in/set-72157614701521544/

Lyckorecept

Pessimisten i mig vill gärna tro att kultur på recept är ett tecken på hur dåligt samhället mår. Och säkerligen är det så. Möjligt är det också att man söker alternativa vägar till läkemedel och dyra psykologbesök.

Eller vänta nu, det måste förstås vara ett tecken på att vi übermoderna (eller lagom moderna, det råder fortfarande en pinsam ojämlikhet mellan könen i världens mest jämställda land) människor har tagit det här med välmående om bakfoten?

Att det inte är designinredda hem och surdeg och it-väskan som gör att vi mår bra.

Och därför försöker den svenska vården visa att kulturkonsumtion är bättre än innehållslös shopping för att dämpa ångest. So far so good.

Sedan tillkommer förstås frågan vad för sorts kultur som ska passera kultur-för-vård-nålsögat.

Kanske är det så att vi får en hälsokulturkanon där de berörda kulturinstitutionerna skrattar hela vägen när de får ökade anslag för kvantitativ verksamhet. Och det sistnämnda gillar ju politikerna...

1000 liter,

kan vara x antal vattenmassa som sprider sig i en utställningsyta eller x antal mängd vin man vill halsa direkt från flaskan efter en stressig dag. Det kan också vara x antal svettdroppar som sipprar ut från porerna under några timmars nattligt äventyr.

Frank Aschberg

Missa inte Frank Aschbergs fotoserie om Hovsjö, en förorternas förort.
Bilder från förorten brukar antigen romatiseras, ibland med ett melankoliskt blick, eller stigmatiseras.

Men frank Aschbergs bilder visar livet i Hovsjö på ett kusligt konkret sätt och därmed lyckas synliggöra klasskillnader och segregation utan att skriva betraktaren på näsan.

Jag får känskan av att vi befinner oss i någon av Paris förorter istället för i Sverige. Jävligt fina bilder är det i alla fall.

Besök hans hemsida: http://frankaschberg.com/set/hovsjo/1296

Dagens kids

Måste ge min lillasyster lite upprättelse. Hemma brukar vi kalla henne Den ständiga fjortisen, även om hon redan passerat tonåren.

Grejen är att hon faktiskt är jävligt smart, rolig och läskigt bra på att få folk att göra precis som hon vill, alltid.

Dessutom insåg hon tidigt det här med att om man vill glida runt och softa måste man ha pengar utan att anstränga sig för mycket. Därför började hon pierca kompisar och kompisars kompisar för en slant. Och inte bara det, hon har stenkoll på allt från emokulturen till hiphop till hur man bäst åker till Dalarna och Göteborg tur och retur for free.

Hon är en cool katt och dessutom street smart.

Bubble me

I somras lärde jag mig att bubblor blir runda oavsett formen på ramen, alltså fyrkantig ram ger ändå runda bubblor. Men visst, fyrkantiga bubblor ser man bara i serieteckningar och animerade filmer.

Men bubblor kan tydligen stå för andra saker också som bubblejumping.

Bubblejumping är ett fenomen som uppstår när en individ hoppar mellan olika sociala bubblor i ett kontinuerligt flöde. Även kallad för mingel inom vissa sammanhang. Den sociala bubblan måste då bestå av tid + rum + individer.

Sedan finns det ett bregrepp som heter Ekonomisk bubbla, men det vet vi ju allt om nuförtiden.

Two times baby

Denna vecka träffade jag finaste personen som gör att jag blir oändligt blyg och bara vill springa bort från där han står.

Hemlisar

Min kära sister besökte mig av ren tillfällighet på jobbet och fick den briljanta idén att göra sitt slutprojektarbete där.

Visst, tänkte jag medan jag slussade henne vidare eftersom jag ville arbeta klart så jag kunde gå hem.

Sen, kom tanken. Den där lilla skitungen kommer att hämnas över allt jag gjort mot henne tidigare genom att berätta ett och annat om mig för personalen. Kan verkligen se henne framför mig medan hon berättar små anekdoter som hur jag som liten tog ett ägg från kylskåpet och ruvade den i två veckor för att jag så gärna ville han en liten gul kyckling som husdjur.

Städer utan förminnen

Lärde mig denna helg av curatorn Marc Feustel, med stenkoll på japansk fotografi, att Tokyo helt saknar ett igenkännande skylinje eller ett igenkännande av staden som sådan. Tokyo som stad är ett kaotiskt blandning av byggnader och skyltar och tecken utan en riktig stadsplaneringsgrund.

Något intressant eftersom, när jag tänkte efter, utgår min bild av Tokyo från referenser såsom de vanliga stereotypiseringar och de som dagens populärkultur har gett upphov till. Men inga byggnader eller någon typiskt bild av staden som sådan eller dess gator.

Curatorn menade att om om man ser en bild av New York eller Paris så vet betraktaren vart bilden är taget utan att för den skull ha varit i staden tidigare. Med Tokyo går det inte riktigt att på förhand veta att det är just Tokyo vi betraktar i bilden.

En stad utan förminne?

Annars kan jag rekommendera utställningen Tokyo Stories som just nu pågår på Kulturhuset och visar bilder av ett Tokyo i förändring.

.

Har alltid tänkt att marsmånad är den felande länken mellan vinter och vår och därför den jobbigaste månad. Tänk att vara född under en felande länk...
:)