Besökte Klara Lidéns utställning på Moderna härom veckan och jävlar vilken stjärna.
Jag fastnade för hennes video där hon på A clockwork Orange-viss går loss på en cykel inomhus. Det som börjar som en humoristiskt scen utvecklas så småningom till en obehaglig känsla av inneboende vrede som måste ut på något sätt, nästan vilket sätt som helst. Och denna gång gick det ut över cykeln. Cykeln som ju är en symbol för modernism och offentlighet, idag även som en flagga för miljömedvetenhet och stor(inner)stadsleverne. Att ta in detta i det privata, vad händer med oss bakom de fördragna gardinerna?
Jag gillar känslan av det onämnbara som sällan får möjlighet att släppas ut i det offentliga, utanför det privata. Mest berör utställningen då man minns alla dessa oändliga nätter (och dagar) genom staden utan mål. När man har gått runt runt sin egen axel.
