Förresten, är ni systrar?

Vad är folk?

"Det låter som att alla är folk. Men folk är pöbeln, varken de högre stånden eller de i högre rang. Jag älskar folk"

*tight konst*

Vi är teori och praktik men även glappet däremellan. Allt det är vi.

Graffitikonservatist, ja visst!

Debatt

Aldrig någonsin har det varit så kul att följa något som Idol.... skojar bara. Som debatten kring filmen Play. Lärdom nr 1. det finns ett ord som jag inte kände till förr: etnisk svensk, säg svartskalle så är allt som det ska och vi slipper leka medvetna.

Däremot blir jag glad av att många engagerar sig i debatten. Det måste jag erkänna. Små små babysteg mot något som borde bli bra. Och sedan blir man påmind om Sverigedemokraterna och då var vi tillbaka i ruta ett. Suck.

Dagens sanning

OM det finns en sanning om graffiti är att den inte låter sig styras. Ger mycket tröst i denna onda värld där allt är till salu, till och med tortyroffrens rehabilitering.

...

Jag stålsätter mig alltid inför mötet med dig. Leker vuxen. Och det fungerar, då. Men jag brister alltid efteråt.

you?

Mellan Mexico City och Charles de Gaulle satt jag bredvid en man som distribuerar nya hjärtan. Han berättade allt om hjärtat och hur den fungerade och förklarade de vanliga felen som ett hjärta kan få. Genom att referera till quesillo (mexikansk ost) visade han mig exakt hur hjärtmuskeln expanderar och drar sig tillbaka. Jag ville bara gråta.

Så går det när man flörtar med näringslivet

Bara att se skräcken i Ulla Hamiltons ansikte. Kom ihåg detta kids när ni blir vuxna och tror att lösningen på problemet är att bjuda in kapitalismen. Då kan det hända att man ser sig själv med två gulliga djur med enorma huvuden upptrycka vid kinderna.

-

"Visst är mitten knepigast att skriva?"

Absolut, mittendelen är hemskt. Ett oändligt babblande. Ett mellan något och annat, kanalen mellan början och slut.

Kära Tingeling, inget vi gör är mittenaktig.
Minns när vi var arga och rebelliska och frös den där vintern och planerade hämnd på gatorna.

Sometimes you find architecs in disguise.

I det offentliga finns mycket lite plats för demokratisk yttrandefrihet. När vårt rum ägs av företag eller begränsas av diverse olika policy, regler och lagar är individens spontana uttryck inte välkommen eller önskvärt. Istället är vi förpassade till givna platser där vi måste söka om tillstånd och gå igenom ett godkännade för att säga det vi vill säga. Skulle en graffitidemonstration tillåtas på Sergels Torg?

För varför störa alla stora planer på det snygga och trygga staden där marknadskraften är det enda som tillåts agera? Vem bestämmer vad och hur vi upplever det icke-privata sfären?

I några dagar stod det här: Hornstull mår redan bra!!!
Det var innan slagordet målades över. Men grejen är att Hornstull mår redan bra. Inga gallerior behövs eller flera fikaställen. Vad som istället behövs är större bibliotek, mer fritidsgårdar och flera bänkar där man kan sitta och njuta av gatulivet utan att behöva konsumera.

"Vi ses om vi ses annars vilken dag som helst"

Alltså, Klara Lidén!

Besökte Klara Lidéns utställning på Moderna härom veckan och jävlar vilken stjärna.

Jag fastnade för hennes video där hon på A clockwork Orange-viss går loss på en cykel inomhus. Det som börjar som en humoristiskt scen utvecklas så småningom till en obehaglig känsla av inneboende vrede som måste ut på något sätt, nästan vilket sätt som helst. Och denna gång gick det ut över cykeln. Cykeln som ju är en symbol för modernism och offentlighet, idag även som en flagga för miljömedvetenhet och stor(inner)stadsleverne. Att ta in detta i det privata, vad händer med oss bakom de fördragna gardinerna?

Jag gillar känslan av det onämnbara som sällan får möjlighet att släppas ut i det offentliga, utanför det privata. Mest berör utställningen då man minns alla dessa oändliga nätter (och dagar) genom staden utan mål. När man har gått runt runt sin egen axel.

Tetraedro

När man försöker göra rymd men stannar vid vetenskapliga ord och mysterier. Eller vackra illusioner.

Det ligger i referenserna

Såg filmen Hanna och kunde inte gotta mig åt en av de sista scenerna där Hanna upptäcker Mr Grimm hängd upp och ned, genomborrad av pilar. Och åh, där upptäckte jag en konsthistorisk referens. San Sebastian!

Och den där nöjdsamheten över att göra skäl för min CSN-skuld inföll sig i nedre magdelen. Man ler lycklig. Humanistens små vardagsglimtar.

"En berättelse behöver inte vara sann men sannolik"

Politisk gatukonst i Bogotá

Foto: Richard McColl

Tycker att de flesta reportage om graffiti vs konsten är ytliga och tafatta. Det brukar sällan finnas ett djupare kunskap om varken det ena eller det andra, där komplexiteten om det som ofta kallas "finrummet" diskuteras. Bättre är artiklarna som handlar om nolltoleransen där sakernas tillstånd framkommer på ett tydligt och bra sätt.

Efter ett samtal med fantastiska Sanna Bråding kunde vi konstatera att kändisskap vid alltför tidig ålder, innan man hinner utvecklas klart, berövar erfarenheter från utvecklandet till vuxenhetens självständighet. Kändisskap vid tidig ålder verkar även lyfta individen från det kollektiva och frysa ut bort från det som vi invånare i ett samhället anser vara viktigt.

Ett inte helt osökt anekdot i detta att bli utsatt för ständig exponering i det offentliga kan Michael Jacksons apa Bubble tjäna som exempel. En i sällskapet berättade nämligen att när Bubbles efter sin tid med Michael, där det ingick ständig turnéerande och uppvisande, skulle Michaels syster La Toya hälsa på och apan blev helt hysterisk och ville inte alls ha något med människan att göra, för att hon är så lik Michael.

Känsdisskapets existentiella eftermäle.

Kalla mig inte snäll

Säg inte att jag är snäll, eller att jag gör snälla saker. För jag tror inte på snällhet. Vad innebär det att vara snäll egentligen? Och hur mäter man snällhet? Vad är det för föreställningar och idéer som begreppet bär på? Vad är det som pådrivs individen när man ska göra saker för att vara snäll? Och när man ber snällt? Ett hegemoniskt villkor där premissen på förhand är redan given.
Jag vägrar snällhet.

Tyler The Creator - Yonkers

Detta måste man fan bara gilla.

Det finaste...

kan också vara det svåraste. Som när älsklingen säger:
"Att det är svårt att föreställa mig livet både med, men också utan dig"

Vardagscentrism

Det händer så mycket i världen idag, Usama bin Laden har mördats, hip hop förbjuds i vissa kommuner, en gatukonst- och graffitiauktion i Stockholm och arabvåren försvann i mediebruset. Hur mår du Libyen?

Jag undrar förstås fortfarande över de regnskogarna vi ungar lurades i att köpa när vi gick i mellanstadiet. Och att Universal köpte en schyssta andelar i Spotify för en spottstyver och allt prettotjat att "man kan väl betala för musiken och musikernas arbete"... Men fick höra att Robyn fick ca 2000 kronor totalt från Spotify år 2010 trots att hon blev spelad x antal miljoner gånger. Ja, ni fattar att jag är rätt så upprörd över Spotify's lyssnamaxfemgångerpåenlåtsedankanduintelyssnamer.

Detta ingenting. Kom och fortsätt förundras med mig.
Staden kommer att vara som vilken som helst.

Tänkte en sak Tingeling, om vi båda finns representerade skulle vi få ett gemensamt nummer. Kanske till och med roligare än Bitches Against Commodity Art.
Tingeling, jag håller tummarna för oss två.

Jag kan berätta tusen ytligheter, fakta och ge dig mitt mobilnummer, men lyssna istället på vad jag berättar och inte mängden utav det.

Kulturella benämningar

"Ja, det var grymt kul att kika på utställningen. Kanske blir vi kulturkoftor allihop till slut. Även om attributen förändras: vi blir kultursneakers"

Och ändå, en lista kan aldrig rymma den största sorgen.

Ibland leker jag konstnär, idag leker jag skribent. Imorgon kanske jag får leka curator. För varför bli konstnär/skribent/curator när man kan leka det?

En lista kan innehålla många sorger. Hans var nog egentligen inte alls. Jag är glad att linan höll.

Franske JR

Foto: http://jr-art.net/

Det finns något väldigt fint med (gatu)konstnärens JR:s projekt där han fokuserar på invånarna i städerna. Så långt ifrån det egna jaget som graffitikulturen annars brukar förknippas med.
Ett sätt att bjuda in en stads invånare, som ofta är en osynlig del av samhällets system, och göra dom till faktiska aktörer. Att bjuda på en spektra av personligheter som gör en stads offentliga rum.

Boris Orlando Arenas Ramirez

Apropå Fixidé. Den äger rum på Kulturhuset och idéfesten öppnades av ovannämnda person och oj, vilken stjärna.

Förolämpningar

Har idag varit på en utav två dagars seminarie/möte som går under namnet Fixidé. Handlar om morgondagens kulturskapare och aktörer.
I vilket fall berättade Carl Johan de Geer att han håller på med en bokprojekt där han drar paralleller mellan Påsköns civilisations undergång och dagens samhälle. Där man, grovt återgiven berättelse, högg ned alla träd för att kunna resa ännu en storslagen sten vilket fick till följder att invånarna började svälta. Man inte kunde bygga båtar för att fiska, fåglarna försvann och marken blev obrukbart. Det roliga var de Geers anekdot att invånarna till slut blev kannibaler och förolämpningen "jag har din mamma mellan tänderna" blev vardag.

Hur kul som helst, detta kanske blir vår framtida förolämpning efter att vi har byggt ännu en motorväg, ännu en Tors torn och ännu en Gert Wingårdhs skrytbygge. Något som borde vara nära en kollaps för både samhället och miljön.

Kapitalismens undergång känns mer verkligt (och skrämmande?) än jordens undergång ska Zizek ha sagt.

Var slutar naturen?

På 50-talet producerade Disney några naturfilmer. Bland dessa är White Wilderness extra intressant då man filmar ett lämmeltåg som begår sina legendariska självmord. Grejen var att dessa djur fångades in inför inspelningen av filmen och sedan hetsades till vattnet och självmord. Filmen fick en Oscar i dokumentärklassen. Något annat som är anmärkningsvärt är att det sägs att lämmel inte finns i vilt tillstånd på platsen där man filmade.

Bleck le Rat om

Inte som ni humanister, som är intresserade av personen bakom. Vi fokuserar på objektet, bara.

Han sade att det var hans minsta problem. Jag frågade vad som var hans största? Ensamheten. Vilken sorts ensamhet frågade jag, den vanligaste brukar vara tomhet och däremellan en mängd gråskalor.

Hade i några dagar haft den där känslan, suget i magen. Oroligheten. Drömmen.
Och se, någon dag senare råkar vi på varandra på gatan. Och allt var en solig vårdag.

d e s s a s t ä n d i g a m ö t e n

Inkorgen

"Sitter och skriver min synposis för B-uppsatsen i filosofi och häpnar över hur jag under dessa två år av ------------- och Navelpill har genererat ett helt nytt (kanske lite mer proffsigt sådär) vetenskapligt tänkande som jag inte hade förut.
Och så kom jag givetvis att tänka på varför. Var i helvete har det där kommit ifrån?
Det svaret som jag kom på är du. Precis. Du.
Och förstås kanske lite böcker också.

Apropå det. Har du tänkt på hur flummig vetenskapen är? Man ju precis skriva vad som helst! Det enda som krävs är lite snygga ord och knasiga tankar om saker. Så som att "Jag finner inte detta svar särskilt tillfredsställande. Jag anser problemet ligger i..." Det är ju hur kul som helst! En helt ny värld har öppnat sig vackra M, en helt ny värld"

Drömmer om dig Gordon Matta Clark...

http://www.davidzwirner.com/exhibitions/171/work_3580.htm

Part 2

Efter den grandiösa kvällen där jag pratade omkull Staffan Helstrand (se nedan) och andra herrar gick jag förbi en pizzeria där kompisen ställde ut sina saker.

Sofft att ställa ut på en pizzeria, hur hardcore är inte det? tänkte jag.

När jag förstod att det var surdegspizzerian som jag har ondgjort mig över ägnade jag första delen av kvällen att försöka tycka att ägarna var cheap monday hipsters med svåra miner som bakar surdeg och bor på söder. Och detta stämde också minus svåra miner, för de var riktig trevliga och gulliga. Jag fick kapitulera.

Men vad är grejen med att två utav hipsterkillarna hade en guldtand?

Part 1

Tycks ofta hamna i sådana situationer där jag under pratresan kommer på att den jag fint konverserar med (sådär på salongsvis) känner igen på något sätt.

Igår: medan munnen gick i 180 under ett samtal kom jag på att den fåordige killen jag pratade med (tänk hård envägskommunikation) var en känd musiker. Aha! tänkte jag när jag kom på vem det var, påpekade detta, och accelererade lite mer och började prata hiphop; Notorius BIG, Gang Starr, Lil' Kim och den svenska 90-tals hiphopscenen.

Det enda som Stefan Hellstrand Staffan Hellstrand fick ur sig var att han hade gjort en låt med Dogge på 90-talet och att han inte riktigt är inne på hiphop. Ok, eeeh, oj!

Jag rekommenderade honom att lyssna på Thomas Rusiaks Magic Villa.

Vi kände oss nog lite udda i varandras sällskap.

Tall Painting

Rätt coolt av konstnären Holton Rower. Kommentarerna om tjejens jeans går inte att missa.

Black Shadow

När Thomas Rusiak och Pee Wee släpper denna rätt så tunga produktion försvinner nostalgin kring det gamla goda tiden, istället bär produktionen löften om att i framtiden kan allt hända. Gillar det smutsiga soundet och hur länge sedan var det vi hörde Pee och Rusiak tillsammans? Alltför länge. Denna har vi längtat efter.

Dagens flumm

Märkligheten (från Folkes mearkligas), ett begrepp som betecknar egenskap i samhället (med betoning på storstaden) med ursprung från det blott skenbara, att vara verklig och allt som anses verkligt. En förgrening av begreppet torde vara; att förmärkligas.

Plötsligt så händer det

Jag har bokat tid hos frisören. Har alltid klippt mig själv av den enkla anledningen att jag inte riktigt bryr mig om hur håret ser ut. Har aldrig varit intresserad. Men, som Jonas Hassen Khemiri säger, det finns en fåfänga i att inte vilja vara fåfäng.

Inget kryp är för litet att andas jättestort, har Stina Aronson sagt.

Tree of Codes by Jonathan Safran Foer

Man blir liksom inte ens överraskad längre att killen kan komma med såna här crossover från litteratur till konst och tillbaka igen.

Sergio Larrain

Underbara Marie Lundquist citerar den turkiske poeten Orhan Veli när hon skriver om Sergio Larrains bild Valparaiso, Chile 1957:

"Jag är trött på att släpa / min skugga vid fötterna / år efter år / Skulle vi inte kunna leva en tid / ensamma, utan varandra?"

En av förra årets aha-upplevelse blev vetskapen att jag, faktiskt, gillar människor! Det betyder inte, per definition, att jag är mer social. Ogillar fortfarande sällskapsspel och kollektiv lunch.

Rundgången när en Banksy såldes på Bukowskis i Stockholm år 2006(?):

Banksy gör en råtta på en vägkon i London (olagligt såklart), någon med dollartecken i ögonen skar ur råttan ur konen (i London är vissa vägkoner mjuka av plast), denna Banksytjuv vill sälja råttan vidare på på auktionshus i London men de vägrar eftersom de inte längre vill sälja Banksys från gatan (enligt rykten då p.g.a. kritiken och ev. problem med rättvisan), råttan kommer till Sverige via en konsthandlare som lägger ut den på Bukowsis Contemporary.

Bukowski gör reklam för auktionen på de kulturtavlor som finns placerade runt om på gatorna med Banksy-råttan.Från gatan tillbaka till gatan, om än något modifierad och med ett annorlunda kulturell kapital.

Råttan såldes för 150 000.

Apropå...

Egypten. Jag säger som en vän uttryckte det:

Save some room in the history books for January 25 Revolution in Egypt.

Läste i tidningen att några stjärnor (sagt med ironi) gör surdegspizzor. Ahmen, nu får det räcka och OMG vart är världen på väg? Pizza ska aldrig, någonsin, ever, vara nyttig. Som att handla julpynt på Indiska, samma fel-känsla.

You reeeeeemind meeeee of my jeeeeeep, I wanna wax it

När vi åkte jeep i öknen kom jag på att tänka på R Kelly ett flertal gånger. Fick nämligen ett 90-tals Rn'B återfall härom och R Kelly är i det sammanhanget given. Även om han gjorde bra låtar kommer han alltid vara snubben som gifte sig med en 16-årig Aaliyah (eller var hon 14, 15?) och fick henne att sjunga låten "Age ain't nothing but a number". Typiskt kul.

I vilket fall, det här måste vara en av Dave Chapelles bästa. Känner ni inte till R Kelly får ni här en finfin sammanfattning.

Skräckblandad förtjusning, för snart kommer vi att råka på oss igen. Hu!

Mint condition

Ok, lite verklighet om Egypten:

Öknen består inte av sand utan av grus. Typ 13 % av Sahara är sandöken. Alltså används 13% av Sahara för filminspelningar.

Mestadels av byggnationerna är halvfärdiga då man inte behöver betala skatt innan ett visst datum. Alltså bor många i halvfärdiga hus.

Kairo är, efter Mexico city, världens mest förorenade stad. Alltså var Nilen inne i Kairo ingen vacker syn.

Deras matkultur är inte den roligaste, kyckling och avlånga köttbullar. Alltså rekommenderar jag istället Tunisiens eller Marockos kök.

Turisthotellen kan inte alls göra drinkar. Alltså, håll dig till läsk.

Beduinerna har av staten fått restriktioner att de inte lägre får flytta runt. Alltså blir det märkligt att besöka ett beduinområde eftersom beduinerna, i ordets rätta bemärkelse, inte är beduiner längre.

Egyptierna gillar att chilla. Alltså, om de säger fem minuter kan det betyda en timme.

De är också varma människor som gärna bjuder en turist på té och konversation när man ska förhandla om priset och då gäller det att inte ha ett möte att passa.

Dödslack - Erland Brand & NUG

Just nu (och under en månad framöver) på Galleri Väst/Atleljén, Konstakademien.

Vad gör man om man är en tråkig person som har haft samma parfym sedan 18-årsåldern och parfymen tas ur distribution? Svar: glooglar runt desperat och när man väl lyckas hitta ett företag som har flaskor kvar i sitt lager då köper man upp tutti.

Och så är man försäkrad några år framöver med att fortfarande vara en själv.

mellandagsvakuum

Kompisen: Va?! får dina guldfiskar inget syre? Inte konstigt att de dör.

Jag: Jaha, men eftersom de inte är riktiga guldfiskar utan slöjstjärtar borde de ha muterats till att inte behöva syre...

Robert Henke

Första veckan på året innebär lite ångest för att det är sista veckan för många utställningar och innebär att man måste stressa iväg för att hinna se innan utställningarna tas ned. En som jag absolut inte vill missa är Robert Henke som ställer ut på Färgfabriken Stockholm. Konstnären gör überhäftiga installationer som denna



Läs mer om utställningen på http://www.fargfabriken.se/index.php?sit=arkiv&id=275

Förskjutningar

Tänkte öppna expojkvännens kvarglömda Captain Morgan och sippra lite med citron och is. Det är trots allt söndag idag.
Förresten verkar namnet komma från engelskmannen Sir Henry Morgan som härjade omkring i karibien under 1600-talet.
Alltså en conquístador? eller en violador som moster skulle säga. På flaskan kan man läsa så där copyright-finurligt: Got a little Captain in You?
Tappade plötsligt suget på expojkvänsrom och häller ut i vasken.

Idag är det 1.1.11

Hej 2011, vill du leka?