Boris Orlando Arenas Ramirez

Apropå Fixidé. Den äger rum på Kulturhuset och idéfesten öppnades av ovannämnda person och oj, vilken stjärna.

Förolämpningar

Har idag varit på en utav två dagars seminarie/möte som går under namnet Fixidé. Handlar om morgondagens kulturskapare och aktörer.
I vilket fall berättade Carl Johan de Geer att han håller på med en bokprojekt där han drar paralleller mellan Påsköns civilisations undergång och dagens samhälle. Där man, grovt återgiven berättelse, högg ned alla träd för att kunna resa ännu en storslagen sten vilket fick till följder att invånarna började svälta. Man inte kunde bygga båtar för att fiska, fåglarna försvann och marken blev obrukbart. Det roliga var de Geers anekdot att invånarna till slut blev kannibaler och förolämpningen "jag har din mamma mellan tänderna" blev vardag.

Hur kul som helst, detta kanske blir vår framtida förolämpning efter att vi har byggt ännu en motorväg, ännu en Tors torn och ännu en Gert Wingårdhs skrytbygge. Något som borde vara nära en kollaps för både samhället och miljön.

Kapitalismens undergång känns mer verkligt (och skrämmande?) än jordens undergång ska Zizek ha sagt.

Var slutar naturen?

På 50-talet producerade Disney några naturfilmer. Bland dessa är White Wilderness extra intressant då man filmar ett lämmeltåg som begår sina legendariska självmord. Grejen var att dessa djur fångades in inför inspelningen av filmen och sedan hetsades till vattnet och självmord. Filmen fick en Oscar i dokumentärklassen. Något annat som är anmärkningsvärt är att det sägs att lämmel inte finns i vilt tillstånd på platsen där man filmade.

Bleck le Rat om

Inte som ni humanister, som är intresserade av personen bakom. Vi fokuserar på objektet, bara.

Han sade att det var hans minsta problem. Jag frågade vad som var hans största? Ensamheten. Vilken sorts ensamhet frågade jag, den vanligaste brukar vara tomhet och däremellan en mängd gråskalor.

Hade i några dagar haft den där känslan, suget i magen. Oroligheten. Drömmen.
Och se, någon dag senare råkar vi på varandra på gatan. Och allt var en solig vårdag.

d e s s a s t ä n d i g a m ö t e n

Inkorgen

"Sitter och skriver min synposis för B-uppsatsen i filosofi och häpnar över hur jag under dessa två år av ------------- och Navelpill har genererat ett helt nytt (kanske lite mer proffsigt sådär) vetenskapligt tänkande som jag inte hade förut.
Och så kom jag givetvis att tänka på varför. Var i helvete har det där kommit ifrån?
Det svaret som jag kom på är du. Precis. Du.
Och förstås kanske lite böcker också.

Apropå det. Har du tänkt på hur flummig vetenskapen är? Man ju precis skriva vad som helst! Det enda som krävs är lite snygga ord och knasiga tankar om saker. Så som att "Jag finner inte detta svar särskilt tillfredsställande. Jag anser problemet ligger i..." Det är ju hur kul som helst! En helt ny värld har öppnat sig vackra M, en helt ny värld"

Drömmer om dig Gordon Matta Clark...

http://www.davidzwirner.com/exhibitions/171/work_3580.htm

Part 2

Efter den grandiösa kvällen där jag pratade omkull Staffan Helstrand (se nedan) och andra herrar gick jag förbi en pizzeria där kompisen ställde ut sina saker.

Sofft att ställa ut på en pizzeria, hur hardcore är inte det? tänkte jag.

När jag förstod att det var surdegspizzerian som jag har ondgjort mig över ägnade jag första delen av kvällen att försöka tycka att ägarna var cheap monday hipsters med svåra miner som bakar surdeg och bor på söder. Och detta stämde också minus svåra miner, för de var riktig trevliga och gulliga. Jag fick kapitulera.

Men vad är grejen med att två utav hipsterkillarna hade en guldtand?

Part 1

Tycks ofta hamna i sådana situationer där jag under pratresan kommer på att den jag fint konverserar med (sådär på salongsvis) känner igen på något sätt.

Igår: medan munnen gick i 180 under ett samtal kom jag på att den fåordige killen jag pratade med (tänk hård envägskommunikation) var en känd musiker. Aha! tänkte jag när jag kom på vem det var, påpekade detta, och accelererade lite mer och började prata hiphop; Notorius BIG, Gang Starr, Lil' Kim och den svenska 90-tals hiphopscenen.

Det enda som Stefan Hellstrand Staffan Hellstrand fick ur sig var att han hade gjort en låt med Dogge på 90-talet och att han inte riktigt är inne på hiphop. Ok, eeeh, oj!

Jag rekommenderade honom att lyssna på Thomas Rusiaks Magic Villa.

Vi kände oss nog lite udda i varandras sällskap.