söndag 31 januari 2010

Avdelning Svart

Första gången jag såg dig bär du svart, du var mycket vacker och säkerligen något salongsberusad. Jag gjorde ett tafatt försök att närma mig dig genom att säga hej i baren, som om vi redan var bekanta. Jag hade ju läst din -----. Du tittade förvånad på mig och vände dig om. Gick tillbaka till sällskapet.

Andra gången jag såg dig bär du svart. Du diskuterade och ifrågasatte rådande normer inom ditt område. Med enorm pondus. Då förstod jag att du var en ------------- på etablissemanget. Som publik vågade jag mig på att ställa en fråga. En fråga som inte var förberedd eller genomtänkt, vilket resulterade i att jag satt där med allas blickar mot mig. Stammande, flummande, svettandes. Publiken i seminariet skruvade på sig.

Den natten drömde jag om dig.

Tredje gången jag såg dig bär du svart, förutom jackan. Den var grå eller mörkgrön. Jag skulle följa med när du rastade hunden som inte var din. Så är det när man tar viktig tid från upptagna människor, man får anpassa sig.

Du gav mig adressen dit jag skulle hämta upp dig. Jag minns dig där du satt i entrén för att sätta på dig skorna och tänkte efter. Håret hängde ner i ansiktet, du var inte närvarande. Frågade var nycklarna var medan du klappade hunden, som om hunden hade svaret. Brevid stod en svart och blank portfölj. Din portfölj. Jag stod kvar vid dörren tyst och stilla, visste inte hur jag skulle stå eller hur jag skulle bete mig. Du såg trött och vilsen ut. Den stora kvinnan blev plötsligt mänsklig i mina ögon och jag blev ännu mer förälskad i dig på grund av det. Jag förundrades över din sårbarhet som i det offentliga gömdes bakom en sådan väldig styrka. Kroppen värkte efter att få ta dig i min famn.

Jag mailade och tackade för att du hade tagit dig tid att svara på en students naiva frågor (du gav mig bakläxa). Jag antar att du bar svart när du svarade och önskade mig lycka till.

onsdag 27 januari 2010

Förslag till Mårten Castenfors

Tänk om vi hade sådan offentlig konst i Stockholm!

tisdag 26 januari 2010

Tills döden skiljer oss åt

Jag var helt övertygad att jag hade en guldfisk i fiskskålen, så döm min förvåning när jag fick veta att "det där är inte en guldfisk, det är slöjstjärt".
Jaha, men den ser ju ut som en guldfisk. Nja... slöjstjärtar är en avelsform "avlade på missbildningar" av guldfisken.

Så, jag har en missbildad guldfisk hemma...

Inget kan skilja mig från min guldfisk.

fredag 22 januari 2010

Flight 0.

Hur pratar man konst med lätt resväska?

onsdag 20 januari 2010

Tetris

Jag vågar säga att spelet Tetris har räddat mig många gånger.
Så fort jag börja gnissla tänder, få svettanfall och hjärtklappningar för att livet är upp och ner så börjar jag frenetiskt spela Tetris. Överallt. Kan komma på mig att jag spelar inne på toaletten efter att jag har gjort mina behov.

Spelet har faktiskt en lugnande verkan på mig. Som att jag kan stänga ute världen och gå in i en autistiskt tillstånd där inget utanför dessa klossar spelar någon roll.

Och efter att jag har lagt spelet ifrån mig försvinner all oro. Kanske inte kvalificerad psykhjälp men nog en överslätning av psykutflipp som fungerar.

Annars är jag faktiskt en harmonisk och glad pingla som söker någon att inte dela livet med.

tisdag 19 januari 2010

+46

Ringer Tingeling, kommer inte fram. Hur slår man numret för att komma in till dig?
Jag vill in.

torsdag 14 januari 2010

Könsfördelningar

I Stockholms universitet är ca 63 % av de studerande kvinnor. Men ju högre upp man kommer i den hierarkiska systemet ändras detta till det motsatta. Vid en viss institution på samma universitet finns det endast en kvinna som är fast anställd, och hon är anställd på halvtid.

Hur ser det ut på din institution?

fredag 8 januari 2010

[¨¨¨]

Vad vore smygandet om inte väntan på att bli förlöst?

onsdag 6 januari 2010

Slott eller koja?

Man bör se skillnad på kvinnan som institution och kvinnan som hus.

söndag 3 januari 2010

Dramatens vapendragare

En av Dramatens mesta vapendragare, nämligen dess arkivarie tillika bibliotekarie upplyste oss om att Platon ville få bort teatern från samhället. Något hans lärjunge, Aristoteles, motsatte sig då A pratar om det renande effekten som teatern har, i ett psykologiskt perspektiv.

Resultatet av den där renande effekten stöter jag ofta på gatan.