Inte besöka

Måste erkänna att jag inte är så mycket för att besöka utställningar. Jag läser hellre om konst än besöker gallerier.

Och just där finns problemmet för mig, i ordet besök. Som att besöka en apa i en bur (ok, kanske inte riktigt), presenterad och serverad för att läsas på rätt sätt.

Jag vill istället att konst ska uppleva mig, och missförstå mig rätt. Det handlar inte om mig, det handlar om att vi ska mötas spontant och öppen, där man kan skapa sitt eget rum.

Det är det fina med graffiti, vi kan mötas helt plötsligt vilken dag som helst, säga goddag och lyfta på hatten, och vi behöver inte tycka om varandra.

å s i k t e r

Alltid kul när åsikter inte förpassas till ett liv som toaklotter:

Things I want to do with you

- walk in whatever city
- sit on whatever café
- watch people
- laugh at people
- se whatever exhibition
- get lost in whatever art
- drink many glasses of wine
- get drunk at lunch when everybody has to work
- go swim naked when it's dark
- get married with no shoes on
- get divorce with shoes on
- lick each other
- suck each other
- let you penetrate me in whatever elevator
- lay in the park writing whatever stupidness
- visit whatever library
- sit next to each other in silence
- steal apple pay from McDonalds
- change the prices in whatever store
- make paper boats with our names on
- let the boat ride in whatever water
- say hello to everybody we meet on the street
- ask people if they want to change shoes with us
- ask people why they buy clothes
- ask the homeless about their happiest memory
- kiss you in the sea
- hold you when you are hurt
- hold you when you are not hurt
- walk in whatever city

[ ]

Att skapa egna fönster ger fördelen att de kan tas med närsom och ignorera de redan befintliga. De som redan finns brukar ändå inte passa.

Och med egna fönster kan man hoppa ut när man vill.

"Att leva i staden är att leva inne i sig själv.

Vad för slags natur är stadslandskapet. Det är ett stycke av människans medvetande"

Claes Oldenburg

Jag lovade att vi skulle vända ut- och in på dagen (och mötas mellan linjerna). Och baby, det var fint.

شیرین نشاط

Det är sällan man stötter på människor som får en att lyfta. Shirin Neshat gjorde precis det. Fick mig att sväva fram, med gråten i halsen. Lycklig.

Shirin är en sådan konstnär som inte anser sig vara begåvad utan påpekar att hon jobbar väldigt hårt. Hon vill även göra flera spelfilmer. Då kan hon kommunicera med en bredare publik, berätta för dom som vanligtvis inte besöker de "glossiga fina galleriet".

Nä, Shirin känner sig inte hemma i de stela institutionerna och gillade Kulturhuset, för husets flöde av olika sorters människor som åker upp- och ner för rulltrapporna. Hon tyckte att det var en "underbar byggnad".

Nämde jag att hennes videoverk som ställs ut (på Kulturhuset) är galet välgjorda? Konstnären behandlar tunga ämne, som tillsammans med otroligt vackra bilder slår igenom rätt så kraftfullt.

Shirin kan konsten att tala till dig, och det går rakt in i hjärtat.

Avdelning Glass

Hade sett fram emot vårt möte med skräckblandad förtjusning. Föreställde mig honom torr och allvarlig och bessewissig eller ännu värre, tyst och iaktagande. En sådan som insuper all information, även den som inte syns. Speciellt den som inte syns. Sådana människor som man inte vet vart man har, för de avslöjar inget.

Hade bjudit honom på middag och oroade mig för vad jag skulle laga för mat. Det skulle se ut som om jag nonchalant slängde ihop lite rester från kylskåpet. Det är ändå inte min grej att leka kock.

Öppnade dörren och blev paralyserad. Där stod han, vacker och leende med glass till efterrätt. Flängde åt mig glassen och välkomnade honom in. Sade jag något annat? Kan inte minnas.

Han bär jag-bryr-mig-inte-vad-jag-har-på-mig-kläder. Hans icke-stil.

I vanliga fall är jag ingen duktig värd. Jag bryr mig inte heller om att vara det, en sådan som matchar servetter med övrig inredning. Men den här kvällen hade jag glömt viktiga saker, som lämplig dricka till maten. Erbjöd mig att öppna en flaska billigt vin. Vin som jag brukar ha hemma när mina nästan-alkis-kompisar (läs div. kulturarbetare) spontant dyker upp vid min dörr.

Han avböjde artigt.

Försökte låta cool och säga rätt saker vilket resulterade i det motsatta istället. Hela middagen blev till en suddig röra där jag inte fullföljde uppdraget. Kvällens egentliga syfte, att snärja honom inför ett projekt, föll bort. Stort misslyckande.

Men vad gör det, det var ju inte vilken glass som helst.

Han är chockladfugde och hemlig luftslott.

b r e v p a p p e r ;

man borde kanske ta fram pärmen med brevpapper-samlingen. Den som gör att näsborrarna bedövas av all parfymering i rosa spets plysch plysch och små söta kattungar med alldeles för stora huvuden.

Luftslott

Min vän --------- är en jävel på att bygga luftslott. Bygger upp en fiktiv värld kring en person hon tycker är attraktiv och intressant. Oftast attraktiv. Tänker på personen jämt och ständigt. Någon som hon har en icke-relation med och som upptar all hennes energi.

tusen sånger i en

Nina Ramsby sjöng en sång som innehöll tusen olika sånger. Sedan lade hon sig ned bland barnen.

l j u d

Ljud kan studsa i vattnet. Undrar om den studsar olika i olika sorters vatten...
För om ljud låter olika från hav till hav så måste de väl studsa olika också?

Undrar hur studsandet låter. Det kanske inte är ljudet som studsar utan ljudvågorna. Skillnaden? Ljud finns inte för oss förrän vi hör det medan ljudvågor finns oavsett.