Nyår

Alla, precis alla, vet att nyår liksom midsommarafton, innebär vad-ska-jag-göra-ångest. Jag har vid vissa år hanterat det med att demonstrativt sitta och plugga eller jobba eller gå och lägga mig tidigt, så där tonårstrotsigt. Och vägrat att klä upp mig eller ens duscha.

I år trotsar jag mig själv och till och med är bland de som ordnar festen. Och tar med mig tomtebloss.

Angånde tomtebloss, om ni vill uppleva MYCKET fyrverkerier åk till närmaste invandrarförort. Där smälls det som mest. Av vilka skäl jag inte vill generalisera här, jag är ju politisk korrekt.

Gott nytt!

Eating candy is not bringing me closer to you...

Pratnivån

Min syster påminde mig om en grej. Att människor från vårt födelseland är väldigt högljuda när de pratar.

Hon beskriver det så här: "Jag älskar när mamma väcker den ------ kvinnan inom sig (mest hela tiden) och skriker 70 ord i en mening på ------. Fast man står 2 meter ifrån. Och så låter hon jätteupprörd också fast hon inte är det alls. Tvärtom, hon skriker något helt normalt som IMORGON SKA VI ÅKA HEM TILL DIN SYSTER OCH FIRA LUCIA!"

När jag besökte landet vars jord, eller något i den stilen, borde rinna i mina ådror (vilket det inte gör fast jag har försökt genom att t ex lyssna på inhemskt musik som är hemskt smörigt) var det något som jag ständigt fick höra folk klaga på (de klagar gärna rakt ut, de skäms inte alls): att jag pratade för tyst. - VA! Prata högre flicka. Varför viskar du?

Jag var ett UFO i deras ögon.

Listjunkies

Det har närmast pågått en fetisch kring att lista 00-talets bästa vad-som-helst. Detta förekommer inom populärkulturen mer än någon annanstans.

Det som roar mig är bristen på distans till den egna tiden. Har sett listor där Sophie Farhman listas bland de som har (närmast) revolutionerat 00-talet. Njaaa...

Detta speglar lite problematiken i att utropa samtida verk som klassiska. Vi är liksom för nära vår egen kultur för att kunna definiera vad som kommer att sticka ut från överflödet av informationsbrus. Det lär tiden bestämma.

Och vem vet, det kanske visar sig att Michael Jacksons död inte var en så stor grej ändå. Utan rätt så likgiltigt gentemot den populärkulturella historiekanon.

Gamla nyheter

3D glasögon.

Får mig att tänka tillbaka till när världens bästa tidning fanns: En Ding Ding Värld. Den gjorde hela min pretonårstid och formade mig och förberedde mig inför dagen då jag skulle upptäcka Flashback.

The Knife

blir inte sämre för att de bojkottar Grammisgalan för att galan har könskategorier (bästa kvinnliga sångerska- bästa manliga sångare) samt för att skivbolaget måste betala för att nominera sina artister.

Kärlek till The Knife.

" För den disciplinerade människan, liksom för den sant troende, är ingen detalj likgiltig "
Michel Foucault

Vackra M

är vad hon kallar mig.

Varsågod och kom in.

Det är alltid märkligt att vara i någon annans hem för första gången. Men spännande är det.
Man låtsas att man tittar sig omkring och ställer vänliga frågor om tavlan eller stolarna eller vad man nu kan hitta för att vara artig och ställa frågan. Som för att bryta ett slags hembesök-isen. Och man fortsätter med att ställa följdfrågor om tavlan eller stolen eller vad man nu kan hitta för att vara artig och ställa följfrågan. Allt för att dölja att egentligen tycker man att skiten är ful.

Men känslan. Ja känslan, är det som betyder något medan ögonen låtsas arbeta och smaken låtsas tycka om.

...

Och han köpte bostadsrätt med poesipengar.