Det har närmast pågått en fetisch kring att lista 00-talets bästa vad-som-helst. Detta förekommer inom populärkulturen mer än någon annanstans.
Det som roar mig är bristen på distans till den egna tiden. Har sett listor där Sophie Farhman listas bland de som har (närmast) revolutionerat 00-talet. Njaaa...
Detta speglar lite problematiken i att utropa samtida verk som klassiska. Vi är liksom för nära vår egen kultur för att kunna definiera vad som kommer att sticka ut från överflödet av informationsbrus. Det lär tiden bestämma.
Och vem vet, det kanske visar sig att Michael Jacksons död inte var en så stor grej ändå. Utan rätt så likgiltigt gentemot den populärkulturella historiekanon.
