Veckans bästa:

http://www.gatukonst.se/2010/09/25/retro-kerold-klangs-klotter/#comments

...

Jag kommer nog inte på annat än att jag vill vänta, åka iväg, vandraomkring. Allt för att fördriva tiden.
Eller, vänta med mig, låt oss åka bort någonstans, promenera och håll min hand. Allt för fördröja tiden.

dagar

Ett av mina roligaste sidor är att vissa (sällsynta) dagar brukar jag slänga ur mig sanningar till höger och vänster där ena grodan efter den andra hoppar ur min mun.

Och det är sanningar som jag delar ut med största allvar och självsäkerhet.

Råkade vara på en sådan dag då sjävlförtroendet var på topp och jag kände mig jävlig kaxig att jag slängde ur mig ett av dessa sanningar till min chef. Resultatet?

Vilken-planet-kommer-du-ifrån-blicken.

En spåtant skulle säkerligen säga att dessa dagar infaller när en viss planet befinner sig på ett viss läge i den astrologiska kartan. Jag skulle tro att det handlar mer om klumpighet. I vilket fall brukar jag alltid skratta åt mig själv efteråt. Idag gjorde jag det, insåg vad jag hade slängt ur mig och skrattade högt på tunnelbanan. Brydde mig inte om att folk stirrade.

Tog alla delar av silvertråden och försökte åter knyta ihop till en lång en. Snubblar bara på knutarna hela tiden.

Den anglosaxiska globaliseringen

Kompisen: Alltså, det är ju en internationell företag som även säljer till länder utanför Europa och USA.

Jag: Hm

Kompisen: Och jag undrar var de får tag på modellerna i sin reklam. Jag såg en kvinna med slöja skymta fram i bakgrunden på tv-reklamen.

Jag: Sant

Kompisen: Men inte är det så att man slåss av det mångkulturella när man kommer in på kontoret. Där är alla vita men blont hår.

Jag: Och de svartskallar som finns är säkert adopterade asiater.

Kompisen: Precis. Och hur fan vet de vad kunderna i Beirut gillar?

Jag: Tror inte att de tänker så.

Jag har tusen och en saker att säga dig. Istället går jag runt eller skriver en mening eller ritar ett sträck. Och försöker äga staden runt min egen axel.

Tidig önskelista

Kära jultomte,

jag är en snäll person som ofta stannar upp, tar mig tiden, och plockar undan maskar och sniglar efter regniga dagar så att de inte blir ihjältrampade.

Jag besöker aldrig någonsin djurparker eller går på cirkus där djur ingår i föreställningen. Är även emot innekatter och om inte min mor hade lurat i min son två guldfiskar skulle jag inte ha djur i bur. Äter bara glada grisar och källsorterar maniskt.

Vad jag vill komma till är att jag tycker att det är dags att du langar en MacBook Pro till mig. Nu. Jag kan inte vänta.

Hur man inte gör

Bästa konstnären Aleksandra Mir håller på med hur-du-inte-ska-göra böcker, The How Not To Cookbok. Det är olika böcker där hon samlar in människors erfarenheter i hur man inte ska göra i vissa situationer. Gillar detta med att lära sig den hårda vägen.
Jag skulle vilja ha: How Not To Art och How Not To Travel.

http://http//hownotto.info/

Söndagsbarn Andersson

Ingen kan vara roligare än Rut som tillsammans med sin luffige bror bloggar under namnet Söndagsbarn Andersson. Ofta skrattar jag högt. Se exempel där Rut funderar kring denna affisch som sattes upp i Rinkeby:

http://seriensondagsbarn.blogspot.com/2010/09/semiotik.html

Nyttjar utnyttjar

Hörrni. Om ni tycker att jag är pretto som slänger mig med franska ord och kopplingar till diverse vetenskaplig discipin, är det så att jag måste göra skäl för min CSN-skuld. Inget annat.

Yeah Gmelin!

Går man till valfri politikerstuga, nu under valtider, och ställer frågor så påminner det mig om varför jag inte gillar politiker. De verkar nämligen upprepa samma sak om och om igen. Nu vill jag inte generalisera men oftast låter det som att de har några argument i bakfickan som de spelar med båda händerna att luta sig mot. Oftast är det också tankesätt som är tendensiösa, tomma och tänkta av andra.

Därför ser jag Felix Gmelins utställning på Milliken Gallery fnissande. Det är inte bara politiker som håller låda om rätt sanning eller konstnärer med en politiskt agenda för den delen. Det är även hon som har hittat meningen med livet tack vare (välj valfri namn här) skrivande guru eller han som hälsofrälst tränar 24/7 och äter endast vid vissa tidpunkter på dygnet. Det handlar om att i dessa världar finns det lite plats för nyanser eftersom allt måste vara rätt.

Favorit i utställningen är installationen Manisfesto men också Gmelins parafras på Manets berömda (och då kontroversiella) målning Le Déjeuner sur l'herbe från 1800-talet. Gmelin har tagit faderns film som här är den ursprungliga parafrasen på Manet och bytt plats på personernas huvud i printen/målningen.