Politisk gatukonst i Bogotá

Foto: Richard McColl

Tycker att de flesta reportage om graffiti vs konsten är ytliga och tafatta. Det brukar sällan finnas ett djupare kunskap om varken det ena eller det andra, där komplexiteten om det som ofta kallas "finrummet" diskuteras. Bättre är artiklarna som handlar om nolltoleransen där sakernas tillstånd framkommer på ett tydligt och bra sätt.

Efter ett samtal med fantastiska Sanna Bråding kunde vi konstatera att kändisskap vid alltför tidig ålder, innan man hinner utvecklas klart, berövar erfarenheter från utvecklandet till vuxenhetens självständighet. Kändisskap vid tidig ålder verkar även lyfta individen från det kollektiva och frysa ut bort från det som vi invånare i ett samhället anser vara viktigt.

Ett inte helt osökt anekdot i detta att bli utsatt för ständig exponering i det offentliga kan Michael Jacksons apa Bubble tjäna som exempel. En i sällskapet berättade nämligen att när Bubbles efter sin tid med Michael, där det ingick ständig turnéerande och uppvisande, skulle Michaels syster La Toya hälsa på och apan blev helt hysterisk och ville inte alls ha något med människan att göra, för att hon är så lik Michael.

Känsdisskapets existentiella eftermäle.