Det finns något olustigt i en artikel som publicerades i DN Resor förra onsdagen.Tanken är god, journalisten vill föra fram en positiv bild av Paris förorter med betoning på arabkulturen (eller segregation för den som vill), bortom den medierade gettobilden på frustrerade muslimer.
Journalisten ger oss en resa genom 5:e arrondissement och nämner allt som är arabiskt eller muslimskt med tindrande ögon, en exotifiering skymd av lovord till arabkulturen. Här används ord som mångkultur, beroendeframkallande mosaiker, upptäck arabvärlden, orientaliska bakverk osv osv osv...
Problemet är att det görs en gruppering av araber och muslimer som en massa. Något som ofta görs. Att det är skillnad från arabland till arabland är något som kan te sig som en självklarhet. Men, en självklarhet som man av lathet(?) eller okunnighet(?) inte görs.
Och visst är det fint och bra att man kan hamna ut i världen när man råkar vara i Paris men (återigen ett men), det är inte bara rosenskimmer över att kulturer koncentreras till en plats. Frågeställningar måste upp när turister åker till en plats, köper baklava, dricker myntaté och känner sig multikulti. Denna sorts konsumtion måste vändas några varv. Speciellt när betonghus oh segregering inte nämns i artikeln.
Ok, artikeln är kanske inte olustig men väl naiv.
