Det händer att jag får frågan: - var kommer du ifrån?. I början avslöjade jag glatt mitt födelseland, fram tills jag gick igenom Edward Said, Stuart Hall och Richard Dyer och fick det formulerat. Den ständiga kategoriseringen och/eller exotifieringen (mínns en berömd rappare som frågade ifall jag kunde visa honom "salsa in the bed"... suck). Då började jag att leka med svaret bara för att roa mig själv.
Nu fick min son frågan, vid fem års ålder, av andra pojkar han träffade i en liten by i södra Sverige. Han svarade med självklar stämma: Stockholm! När ungarna upprepade frågan tittade sonen på mig och hela han såg ut som en tjock frågetecken, Södermalm blev svaret denna gång.
Frågan poppade upp idag, överleende svarade jag, Sverige. - Nämen, var kommer dina föräldrar ifrån? Aha! ännu bättre fråga där jag svarar lite trött: fortfarande Sverige. Förvirring och kategoreriseringsblackout uppstår. Men som tur är känner jag mig snäll just idag och tillägger: Ja, mina föräldrar är födda i -----.
Om jag är på bus-humör då låter jag svaret vara och tittar på den som frågar, intensivt. Och krävande. Kom igen då!
Men, om personen är raggig och råkar ställa frågan ute på en fest eller om jag befinner mig utomlands, brukar dessa tillägga (istället för den vanliga följfrågan "var kommer dina föräldrar ifrån") - Jo men svenskar, de har ljust hår och gröna ögon! Amen, jag färgar håret och använder linser. Punkt.
Nu fick min son frågan, vid fem års ålder, av andra pojkar han träffade i en liten by i södra Sverige. Han svarade med självklar stämma: Stockholm! När ungarna upprepade frågan tittade sonen på mig och hela han såg ut som en tjock frågetecken, Södermalm blev svaret denna gång.
Frågan poppade upp idag, överleende svarade jag, Sverige. - Nämen, var kommer dina föräldrar ifrån? Aha! ännu bättre fråga där jag svarar lite trött: fortfarande Sverige. Förvirring och kategoreriseringsblackout uppstår. Men som tur är känner jag mig snäll just idag och tillägger: Ja, mina föräldrar är födda i -----.
Om jag är på bus-humör då låter jag svaret vara och tittar på den som frågar, intensivt. Och krävande. Kom igen då!
Men, om personen är raggig och råkar ställa frågan ute på en fest eller om jag befinner mig utomlands, brukar dessa tillägga (istället för den vanliga följfrågan "var kommer dina föräldrar ifrån") - Jo men svenskar, de har ljust hår och gröna ögon! Amen, jag färgar håret och använder linser. Punkt.
