I måndagens DN skrevs en finfin recension av Johannes Anyurus nya diktsamling Städerna inuti Hall. Namnet på diktsamlingen kopplades till stadens begränsande av människan, att "fängelset inte är en del av staden, utan staden eller städerna en del av fängelset".
Fick mig att tänka på Henry David Thoreaus Civil Olydnad där Thoreau berättar om sin korta tid (en natt) i fängelset. Han ställer sig oförstående till att man reducerar honom till bara en kropp och låser in honom. Det är slöseri med väggar och material, för vem säger att han hellre vill vara på andra sidan muren?
När Thoreau kommer ut från fängelset ser han staten med klara ögon, för trots att staden beter sig och ser ut precis som innan tycker han att dess gränser och inramningar blev ännu mer tydligare.
