tisdag 15 september 2009

Loving emos


På Sergels torg kan man, om man har tur, se individer från ungdomskulturen emo. Oftast hänger de där bara, som om de väntande på att något ska ge dom det rättfärdigande som de verkar söka. Vilket?
Vackra är dom i alla fall och får mig att vilja bli fjorton och känna den där missförstådda varelsen i kroppen igen.

En gång, för några år sedan, såg jag en hel samling stå mitt på Sergels torg. Stod där och betraktade dom säkerligen i en halvtimme. Hoppas få se det igen, även om känslan av att emo-kulturen såsom den såg ut för några år sedan, är på väg att upplösas. Någon sa att subkulturer inte kan finnas längre, att det är en omöjlighet. Jag håller inte riktigt med, de är bara kortlivade nuförtiden.