Jag brukar ofta slänga ur mig att konsten saknar humor. En formulering utan djupare tankeverksamhet. Egentligen pekar jag förstås på konstvärlden och inte konsten i sig.
Hur som, Rytels konstnärskap är vass som få och äger både subtilitet och hård expressivitet. Hon är rolig och kritisk och sjukt egen. Som ett Kinderägg, tre överraskningar i ett.
För mer info om boken: