Hörrni! Igår hände mig det absolut mest Stockholms-innerstads-oväntade!
Hör på detta: skulle ta bussen för att tukta kroppen (träna) och där i busshållsplatsen träffade jag på ett par som är mina grannar. Dessa berättar att deras dotter fyller ett år och så bjuder de in mig och sonen att äta tårta. Alltså, fattar ni. Vi har delat tvättstuga och sagt hej till varandra i sju år utan att byta ett ord mer än just hej i trapphuset och i tvättstugan.
Och självklart tackar jag ja och har intentionerna att gå dit. Men jag vet inte vad de heter eller vilken våning de bor på.
