you?

Mellan Mexico City och Charles de Gaulle satt jag bredvid en man som distribuerar nya hjärtan. Han berättade allt om hjärtat och hur den fungerade och förklarade de vanliga felen som ett hjärta kan få. Genom att referera till quesillo (mexikansk ost) visade han mig exakt hur hjärtmuskeln expanderar och drar sig tillbaka. Jag ville bara gråta.

Så går det när man flörtar med näringslivet

Bara att se skräcken i Ulla Hamiltons ansikte. Kom ihåg detta kids när ni blir vuxna och tror att lösningen på problemet är att bjuda in kapitalismen. Då kan det hända att man ser sig själv med två gulliga djur med enorma huvuden upptrycka vid kinderna.

-

"Visst är mitten knepigast att skriva?"

Absolut, mittendelen är hemskt. Ett oändligt babblande. Ett mellan något och annat, kanalen mellan början och slut.

Kära Tingeling, inget vi gör är mittenaktig.
Minns när vi var arga och rebelliska och frös den där vintern och planerade hämnd på gatorna.

Sometimes you find architecs in disguise.

I det offentliga finns mycket lite plats för demokratisk yttrandefrihet. När vårt rum ägs av företag eller begränsas av diverse olika policy, regler och lagar är individens spontana uttryck inte välkommen eller önskvärt. Istället är vi förpassade till givna platser där vi måste söka om tillstånd och gå igenom ett godkännade för att säga det vi vill säga. Skulle en graffitidemonstration tillåtas på Sergels Torg?

För varför störa alla stora planer på det snygga och trygga staden där marknadskraften är det enda som tillåts agera? Vem bestämmer vad och hur vi upplever det icke-privata sfären?

I några dagar stod det här: Hornstull mår redan bra!!!
Det var innan slagordet målades över. Men grejen är att Hornstull mår redan bra. Inga gallerior behövs eller flera fikaställen. Vad som istället behövs är större bibliotek, mer fritidsgårdar och flera bänkar där man kan sitta och njuta av gatulivet utan att behöva konsumera.

"Vi ses om vi ses annars vilken dag som helst"

Alltså, Klara Lidén!

Besökte Klara Lidéns utställning på Moderna härom veckan och jävlar vilken stjärna.

Jag fastnade för hennes video där hon på A clockwork Orange-viss går loss på en cykel inomhus. Det som börjar som en humoristiskt scen utvecklas så småningom till en obehaglig känsla av inneboende vrede som måste ut på något sätt, nästan vilket sätt som helst. Och denna gång gick det ut över cykeln. Cykeln som ju är en symbol för modernism och offentlighet, idag även som en flagga för miljömedvetenhet och stor(inner)stadsleverne. Att ta in detta i det privata, vad händer med oss bakom de fördragna gardinerna?

Jag gillar känslan av det onämnbara som sällan får möjlighet att släppas ut i det offentliga, utanför det privata. Mest berör utställningen då man minns alla dessa oändliga nätter (och dagar) genom staden utan mål. När man har gått runt runt sin egen axel.

Tetraedro

När man försöker göra rymd men stannar vid vetenskapliga ord och mysterier. Eller vackra illusioner.

Det ligger i referenserna

Såg filmen Hanna och kunde inte gotta mig åt en av de sista scenerna där Hanna upptäcker Mr Grimm hängd upp och ned, genomborrad av pilar. Och åh, där upptäckte jag en konsthistorisk referens. San Sebastian!

Och den där nöjdsamheten över att göra skäl för min CSN-skuld inföll sig i nedre magdelen. Man ler lycklig. Humanistens små vardagsglimtar.

"En berättelse behöver inte vara sann men sannolik"