Part 2

Efter den grandiösa kvällen där jag pratade omkull Staffan Helstrand (se nedan) och andra herrar gick jag förbi en pizzeria där kompisen ställde ut sina saker.

Sofft att ställa ut på en pizzeria, hur hardcore är inte det? tänkte jag.

När jag förstod att det var surdegspizzerian som jag har ondgjort mig över ägnade jag första delen av kvällen att försöka tycka att ägarna var cheap monday hipsters med svåra miner som bakar surdeg och bor på söder. Och detta stämde också minus svåra miner, för de var riktig trevliga och gulliga. Jag fick kapitulera.

Men vad är grejen med att två utav hipsterkillarna hade en guldtand?

Part 1

Tycks ofta hamna i sådana situationer där jag under pratresan kommer på att den jag fint konverserar med (sådär på salongsvis) känner igen på något sätt.

Igår: medan munnen gick i 180 under ett samtal kom jag på att den fåordige killen jag pratade med (tänk hård envägskommunikation) var en känd musiker. Aha! tänkte jag när jag kom på vem det var, påpekade detta, och accelererade lite mer och började prata hiphop; Notorius BIG, Gang Starr, Lil' Kim och den svenska 90-tals hiphopscenen.

Det enda som Stefan Hellstrand Staffan Hellstrand fick ur sig var att han hade gjort en låt med Dogge på 90-talet och att han inte riktigt är inne på hiphop. Ok, eeeh, oj!

Jag rekommenderade honom att lyssna på Thomas Rusiaks Magic Villa.

Vi kände oss nog lite udda i varandras sällskap.

Tall Painting

Rätt coolt av konstnären Holton Rower. Kommentarerna om tjejens jeans går inte att missa.

Black Shadow

När Thomas Rusiak och Pee Wee släpper denna rätt så tunga produktion försvinner nostalgin kring det gamla goda tiden, istället bär produktionen löften om att i framtiden kan allt hända. Gillar det smutsiga soundet och hur länge sedan var det vi hörde Pee och Rusiak tillsammans? Alltför länge. Denna har vi längtat efter.

Dagens flumm

Märkligheten (från Folkes mearkligas), ett begrepp som betecknar egenskap i samhället (med betoning på storstaden) med ursprung från det blott skenbara, att vara verklig och allt som anses verkligt. En förgrening av begreppet torde vara; att förmärkligas.

Plötsligt så händer det

Jag har bokat tid hos frisören. Har alltid klippt mig själv av den enkla anledningen att jag inte riktigt bryr mig om hur håret ser ut. Har aldrig varit intresserad. Men, som Jonas Hassen Khemiri säger, det finns en fåfänga i att inte vilja vara fåfäng.

Inget kryp är för litet att andas jättestort, har Stina Aronson sagt.

Tree of Codes by Jonathan Safran Foer

Man blir liksom inte ens överraskad längre att killen kan komma med såna här crossover från litteratur till konst och tillbaka igen.

Sergio Larrain

Underbara Marie Lundquist citerar den turkiske poeten Orhan Veli när hon skriver om Sergio Larrains bild Valparaiso, Chile 1957:

"Jag är trött på att släpa / min skugga vid fötterna / år efter år / Skulle vi inte kunna leva en tid / ensamma, utan varandra?"

En av förra årets aha-upplevelse blev vetskapen att jag, faktiskt, gillar människor! Det betyder inte, per definition, att jag är mer social. Ogillar fortfarande sällskapsspel och kollektiv lunch.