dessa försök

Tänder ljus i ett försök att alkemisera tillvaron. Vågar inte riktigt hela vägen.

Övergivenhet

Det är en intressant skiljelinje mellan en övergiven plats/hus och en som inte används.När blir det som inte används övergiven?

När träder tomheten in?

Printed Matter

När han postar en liten bit av sig själv. Påminner mig om en liten bit av oss även om vi inte tillhörde oss denna stund. Säger åt honom att i vårt nästa liv får han fan vänta på mig.

Frank Heron

A transitional condition arose where the Orphans began to teach to their parents and professors the new navigation systems, whilst others lost the grounded base for an art and architecture in the past.

flashmob i tunnelbanan

Vilket fantastiskt sätt att återuppfinna det offentliga rummet. För det här handlar mer om ett återuppfinnande än om ett återtagande. Jag blir alldeles varm och hoppfull.

Extra kul blir det med tanke på danstillstånd som krävs av arrangörer för tillåtelse att dansa på offentlig plats: "Danstillstånd kallas det tillstånd enligt 2 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617), som i Sverige krävs för att få ordna offentlig danstillställning. Detta gäller även om den inte anordnas på offentlig plats".

Förresten, är ni systrar?

Vad är folk?

"Det låter som att alla är folk. Men folk är pöbeln, varken de högre stånden eller de i högre rang. Jag älskar folk"

*tight konst*

Vi är teori och praktik men även glappet däremellan. Allt det är vi.

Graffitikonservatist, ja visst!

Debatt

Aldrig någonsin har det varit så kul att följa något som Idol.... skojar bara. Som debatten kring filmen Play. Lärdom nr 1. det finns ett ord som jag inte kände till förr: etnisk svensk, säg svartskalle så är allt som det ska och vi slipper leka medvetna.

Däremot blir jag glad av att många engagerar sig i debatten. Det måste jag erkänna. Små små babysteg mot något som borde bli bra. Och sedan blir man påmind om Sverigedemokraterna och då var vi tillbaka i ruta ett. Suck.

Dagens sanning

OM det finns en sanning om graffiti är att den inte låter sig styras. Ger mycket tröst i denna onda värld där allt är till salu, till och med tortyroffrens rehabilitering.

...

Jag stålsätter mig alltid inför mötet med dig. Leker vuxen. Och det fungerar, då. Men jag brister alltid efteråt.

you?

Mellan Mexico City och Charles de Gaulle satt jag bredvid en man som distribuerar nya hjärtan. Han berättade allt om hjärtat och hur den fungerade och förklarade de vanliga felen som ett hjärta kan få. Genom att referera till quesillo (mexikansk ost) visade han mig exakt hur hjärtmuskeln expanderar och drar sig tillbaka. Jag ville bara gråta.

Så går det när man flörtar med näringslivet

Bara att se skräcken i Ulla Hamiltons ansikte. Kom ihåg detta kids när ni blir vuxna och tror att lösningen på problemet är att bjuda in kapitalismen. Då kan det hända att man ser sig själv med två gulliga djur med enorma huvuden upptrycka vid kinderna.

-

"Visst är mitten knepigast att skriva?"

Absolut, mittendelen är hemskt. Ett oändligt babblande. Ett mellan något och annat, kanalen mellan början och slut.

Kära Tingeling, inget vi gör är mittenaktig.
Minns när vi var arga och rebelliska och frös den där vintern och planerade hämnd på gatorna.

Sometimes you find architecs in disguise.

I det offentliga finns mycket lite plats för demokratisk yttrandefrihet. När vårt rum ägs av företag eller begränsas av diverse olika policy, regler och lagar är individens spontana uttryck inte välkommen eller önskvärt. Istället är vi förpassade till givna platser där vi måste söka om tillstånd och gå igenom ett godkännade för att säga det vi vill säga. Skulle en graffitidemonstration tillåtas på Sergels Torg?

För varför störa alla stora planer på det snygga och trygga staden där marknadskraften är det enda som tillåts agera? Vem bestämmer vad och hur vi upplever det icke-privata sfären?

I några dagar stod det här: Hornstull mår redan bra!!!
Det var innan slagordet målades över. Men grejen är att Hornstull mår redan bra. Inga gallerior behövs eller flera fikaställen. Vad som istället behövs är större bibliotek, mer fritidsgårdar och flera bänkar där man kan sitta och njuta av gatulivet utan att behöva konsumera.

"Vi ses om vi ses annars vilken dag som helst"

Alltså, Klara Lidén!

Besökte Klara Lidéns utställning på Moderna härom veckan och jävlar vilken stjärna.

Jag fastnade för hennes video där hon på A clockwork Orange-viss går loss på en cykel inomhus. Det som börjar som en humoristiskt scen utvecklas så småningom till en obehaglig känsla av inneboende vrede som måste ut på något sätt, nästan vilket sätt som helst. Och denna gång gick det ut över cykeln. Cykeln som ju är en symbol för modernism och offentlighet, idag även som en flagga för miljömedvetenhet och stor(inner)stadsleverne. Att ta in detta i det privata, vad händer med oss bakom de fördragna gardinerna?

Jag gillar känslan av det onämnbara som sällan får möjlighet att släppas ut i det offentliga, utanför det privata. Mest berör utställningen då man minns alla dessa oändliga nätter (och dagar) genom staden utan mål. När man har gått runt runt sin egen axel.

Tetraedro

När man försöker göra rymd men stannar vid vetenskapliga ord och mysterier. Eller vackra illusioner.